Endast fria män kan förhandla - Nelson Mandela
Idag var det oroligheter i Jerusalems gamla stad när ortodoxa judar för andra gången inom loppet av en vecka försökte ta sig in i området runt klippmoskén. En provokation som får de flesta palestinier att minnas när Sharon för nästan exakt nio år sedan "promenerade" runt Klippmoskén (den tredje heligaste platsen för världens muslimer) vilket även var den utlösande faktorn för den andra intifadan (även kallad, Al-Aqsa intifadan).
Nyhetsrapporteringen om vad som hände i Jerusalems gamla stad spretar isär. I de flesta internationella tidningar anger man en israelisk kravallpolis som källa som uppgav att början på oroligheterna var när israelisk polis släppte in lättklädda turister in i det heliga området. Palestinierna såg detta som en anledning att protestera och började kasta sten mot polisen.
Enligt palestinska medier på plats var det en stor grupp ortodoxa judar som för en vecka sedan släpptes in i området runt klippmoskén av den israeliska polisen vilket resulterade i upprörda känslor bland palestinierna på plats. Idag blockerade samma grupp judar den Marockanska ingången till området runt klippmoskén vilket återigen tände en gnista.
Läs mer om vad som hände här:
http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2009/10/200910572553875419.html
I grunden spelar det mindre roll hur man vänder och vrider på vad som hänt den här i veckan i Jerusalems gamla stad. Vad som är viktigare att notera är de tydliga tecken på palestiniernas indignation över situationen. Varje ytterligare övertramp på deras frihet och stolthet (oavsett storlek) är ett steg närmare ett sammanbrott. De är frihetsberövade och/eller diskriminerade av Israels drakoniska lagar. Palestinierna är instängda i bur och tusentals av deras ledare är i israeliska fängelser. Hela den palestinska populationen hålls gisslan i förhandlingarna om fred. Är detta bördig jord för en hållbar fredsuppgörelse? Kan en frihetsberövad person göra sin rätt hörd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar