The trip - del 2, från Jaffa till Haifa

While those (Palestinians) who had fled in the early days of the conflict had been able to take with them some personal effects and assets, many of the latecomers were deprived of everything except the clothes in which they stood, and apart from their homes - many of which were destroyed - lost all furniture and assets and even their tool of trade.

Greve Folke Bernadotte (FN:s medlare i Palestina), september 1948

Vi navigerar oss norrut från Gaza och läser i vår guidebok om intressanta sevärdigheter på vägen. Vi girar för alla platser som rubriceras som "pulserande klubbkvarter" eller "besöksvärda shopping distrikt" och riktar istället kompassen mot städer och byar med historia. Någon i baksätet med guideboken i knät föreslår Jaffa, Tel-Avivs gamla stad. En pittoresk liten by i storstaden. Alla kringliggande palestinska städer runt Jaffa hade rensats på palestinier under Isreals självständighets krig 1948 och de lever nu som flyktingar i Gaza, Libanon och annorstädes. Jaffa hade dock till viss del skonats från den initiala etniska rensningen men föll istället offer för en annan slags tragedi, diskriminering genom israelisk militärlag fram till 1967 och efter det av civillagen vilket resulterat i en kedja av destruktiva händelser. Palestinier vägras till exempel bygglov att restaurera och bygga ut sina hus. När husen följaktligen blir fallfärdiga rivs de eftersom de utgör en fara för allmänheten. I deras ställe byggs istället nya hus för israeler. Maktlösa palestinier ser på medan deras hus rivs. Hälften av de palestinska husen i södra Jaffa hade rivits på detta vis mellan åren 1957-1997 varför det idag bor 50 % judar i Jaffa och 50 % palestinier att jämföra med nästan 100 % palestinier före 1948... "Shit, that's really fucked up!" säger nån i bilen efter den korta högläsningen om Jaffas historia.

Jaffa

Vi tillbringade en dag i Jaffa innan vi rörde oss norrut igen. Vi letade vidare efter städer längs vägen och högläsningen från baksätet fortsatte... Ein Houd: "1948", "deportation", "refugees", "now an Israeli artists' colony"; Ramle: "1948", "cleansing operation","mosques destroyed or converted into apartments", "Palestinians living there now are considered to be third class citizens"; Caesarea: "1948", "destroyed", "systematic ethnic cleansing" o.s.v. o.s.v. Av de 64 palestinska byarna mellan Jaffa och Haifa skonades endast två från etnisk rensning under kriget 1948. Ett grymt krig vilket även Folke Bernadotte påtalade innan han mördades av en sionist den 17 september 1948 eftersom han uttryckt kritik mot att sionister orättmätigt tagit 78 % av Palestina istället för de 56 % som föreskrivits i FN:s resolution 181 (som för övrigt inte antogs av palestinierna eftersom de inte ansåg det rättvist att en klar minoritet av dåtidens Palestina skulle erhålla en majoritet av området).

Haifa

Vi lägger ifrån oss guideboken som endast verkar framkalla känslor av indignation och åker till Haifa där vi fått kontakt med den palestinska organisationen Baladna. Innan de visar oss Haifa berättar de lite om livet som palestinier i Israel. Baladna arbetar med att stärka palestiniernas rättigheter. Eftersom Israel är en judisk stat är alla icke-judar per definition diskriminerande, inte olikt situationen i Sydafrika före 1994. Baladna kämpar mot rasistiska lagar och antipalestinska stämningar i det israeliska samhället. Enligt en studie från det Israeliska Institutet för Demokrati stödjer 62% av Israels judar att Israels arabiska befolkning (ca 20%) ska flyttas ut ur landet och att staten Israel ska uppmuntra dem att lämna. För mer info om situationen för icke-judar i Israel läs On the Margins 2006, en rapport från The Arab Association for Human Rights. Sedan lämnade vi det politiska snacket därhän och gjorde Haifa med en av medlemmarna i Baldna, en ytterst gemytlig kväll.

Nästa dag åkte vi till Acca. Med oss i bagaget hade vi fortfarande känslan av "Shit, this is really fucked up!". När svarta diskriminerades i Sydafrika i en demokrati byggt för vita sammanslöt sig hela världen i en bojkott men när Israel bygger sin demokrati för judar pekar man finger men ingen vågar föreslå något konkret för att stoppa den uppenbara rasismen. Muren på Västbanken är det mest synliga resultatet av denna typ av "demokrati" men andra mer subtila dimensioner av den är ibland värre och borde bemötas med handling av det internationella samfundet.