Fika på taket

En av de mest galna platser jag har varit på i mitt liv är utan tvekan Hebrons gamla stad. Hebron delades 1997 upp i två delar, H1 och H2. Detta skedde i enlighet med Osloavtalet vilket innebär att Hebrons gamla kvarter kontrolleras av den israeliska armén och resten av staden kontrolleras av den palestinska myndigheten, israeliska armén har dock rätt att när som helst ta över kontrollen under kortare perioder för att undanröja säkerhetshot. I den gamla staden bor det många fler palestinier än israeler. Förut var det en stadsdel som sprudlade av liv, fylld med gatuförsäljare, men idag är bara några enstaka stånd kvar (se bild ovan). Rent ekonomiskt kan ingen göra en hygglig förtjänst som entreprenör här men tack vare EU, som ger dem 300 €/månaden, kan de vara kvar. Anledningen till att livet här har dött är dels för att den israeliska militären satt upp check-points mitt i staden och egenmäktigt stängt butiker, dels för att de 400 fanatiska bosättarna som bor där regelbundet trakasserar de palestinier som bor kvar. Vanliga Hebronbor är rädda att besöka den gamla staden och många av dem som bor i den nyare delen av Hebron har aldrig varit där. För att se exempel på hur bosättarna trakasserar palestinierna kan jag rekommendera att titta på dokumentären "Välkommen till Hebron" eller "In the Spider Web". Det finns även flera artiklar om situationen i gamla staden, läs en från röda korset här.

Bosättarna har trängt sig in i staden som en kil och kontrollerar takvåningarna längst med huvudgatan i gamla staden. Det är inte ovanligt att de slänger sina sopor och andra saker ut genom fönstret ner på palestinierna. Därför har palestinieran byggt skyddsnät som skyddar dem mot diverse ting som slängs mot dem (se bild nedan).

Bakgrunden till konflikten här grundar sig i spänningar mellan palestinier och judar före andra världskriget. I Hebron var situationen som värst 1929 då palestinierna under upplopp dödade 67 judar. De 800 judar som bodde där innan upploppen blev av engelsmännen flyttade till Jerusalem, dagens judar i Hebron flyttade hit efter 1967. Massakern från1929 är något som bosättarna ofta lyfter fram och med vilket de rättfärdigar sitt övervåld mot palestinierna idag som nådde sitt klimax 1994 då Goldstein klev in Abraham moskén och sköt 29 palestinier.

För några dagar sedan promenerade jag genom den gamla staden tillsammans med två palestinska vänner och några andra europeiska volontärer. Vi blev då, som man ofta blir, inbjudna på kaffe av en palestinsk familj. Den här familjen är känd i Hebron eftersom det är en av få palestinska familjer som har en takvåning mitt bland bosättarna. Familjen visade oss runt i deras spartanska hem och bjöd oss på kaffe på deras tak. Bara några meter därifrån inkräktade en israelisk militärstation (se bild ovan) som vakar över deras hem. Det är sällan som soldaterna gör något mot dem men å andra sidan tittar de bara på när bosättarna gör livet svårt för dem. Modern i familjen berättade om hur bosätarna kom en natt med molotovcocktails som de slängde in i deras lägenhet och brände sönder ett av deras rum (se bild nedan). Medan vi pratade och barnen lekte runt om oss så kände vi hur spänningen på taket steg. Soldaterna började peka mot oss och bland dem fanns en bosättare. Några minuter senare kom två soldater mot oss i full mundering och sa lite tvunget att vi inte bör umgås med araber. Vi försökte låtsas som om vi inte förstod och de märkte att vi tyckte att situationen var obehaglig. De verkade nästan vara radiostyrda av bosättaren som stod kvar vid militärstationen några meter bort, vi bad oss inte att lämna en andra gång istället blev vi överraskade när de bad att få röka från vår vattenpipa. Den palestinska familjen signalerade om att det kanske var dags att runda av fikan på taket. Vi tackade för gästfriheten och begav oss.Precis som bosättarna avhumaniserar palestinier är det lätt för mig att göra samma sak med bosättarna. Jag har svårt att förstå att en människa kan förtrycka en annan på ett så förnedrande sätt. Vad är det som driver dem?

Förra lördagen träffade jag en italiensk dokumentärfilmare, Rocco, som var i Hebron för att göra en dokumentär om situationen i Hebron. Som i en del av arbetet hade han flyttat in hos bosättarna i Hebron för att höra deras sida. Han berättade att många av dem inte hade några andra begränsningar än religiösa. För dem var staten Israel enbart ett medel för att uppmå drömmen om ett Storisrael. Om staten inte hjälper dem kommer de att hitta andra vägar att uppnå drömmen. Deras mål står ovan politiken. Vidare berättade Rocco att andra bosättare han träffade var mer politiskt drivna och de såg det som viktigt att handla i enlighet med den isrealiska statens policyn. De hade dock en sak gemensamt, att de inte såg palestinierna som palestinier utan som araber och araber kan bo var som helst i Mellanöstern så varför ska de bo just i judarnas förlovade land.