Splittring

Vi står här. Vi sitter här. Vi förbliver här.
Vi är eviga här. Vi har ett enda, enda mål:
att existera.
Därutöver är vi oense om allt: hur den nationella flaggan ska se ut
[ni gjorde bäst i att välja, o mitt levande folk,
den enkla åsnan som symbol];
vi är oense om den nya nationalsångens text
[ni gjorde bäst i att välja en sång om duvornas bröllop];
vi är oense om kvinnans skyldigheter
[ni gjorde bäst i att välja en kvinnlig chef för den
nationella säkerheten];
vi är oense om räntesatsen, den statliga och den privata;
vi är oense om allt. Vi har ett enda mål:
att existera...
Därutöver har var person sin möjlighet att välja målet.

Tillstånd av belägring, Mahmoud Darwish

Darwish dikter säger mycket om situationen här. Känslan av splittring bland israelerna som jag upplevde i Tel Aviv existerar utan tvekan även bland palestinierna. De palestinska städerna är som öar på Västbanken isolerade från varandra. Skillnaden mellan Ramallah och Hebron är lika stor som den mellan Gudrun Schyman och Göran Hägglund. Levnadssättet skiljer sig markant och mentaliteten även så. Till skillnad från israelerna som enats mot ett yttre hot och en idé om en fristad så har palestinierna istället tagit stadiga steg ifrån varandra. De avsätter alltför mycket energi på att lägga krokben för varandra. På Västbanken sitter 100-tals Hamassupportar fängslade och i Gaza har Hamas fängslat ett stort antal Fattahmedlemmar. I Israel går åsikterna isär vad gäller bosättarnas rättigheter men i slutändan stödjer staten deras ockupation av Västbanken. En sådan typ av enighet är tydligt frånvarande i Palestina.

Att härleda Hamas uppgång till Israels tidigare stöd av dem är (hur det än låter) inte kontroversiellt. Israels f.d. ambassadör i Sverige Zvi Mazel sa i ett tal vid Göteborgs universitet att det är självklart att Hamas stöddes av Israel under 80-talet för att på så vis skapa en motpol till PLO och på så vis splittra palestinierna. Idag ser vi resultatet. Det går dock inte att skylla allt på Israel, den största skulden bär palestinierna själva. Korruptionen inom Fattah är stor och missnöjet med Abu Mazen är påtagligt. Har faktiskt ännu inte träffat någon som öppet stödjer honom. Istället talar man om Arafat som den store hjälten. Läs följande Haaretzartikel om splittringen bland palestinierna.

Splittringen mellan araber i Mellanöstern tillhör vanligheten. Istället för att använda yttre hot som ett verktyg för att enas har de gjort omvänt, använt det yttre hotet för att försvaga sina fiender på hemmaplan. Bara vid några få tillfällen lyckades till exempel härledare som Saladdin och Nurredin ena araberna under korstågen som pågick i över 100 år. Arabernas syn på korstågen skiljer sig för övrigt tydligt från den i Europa, kan rekommendera att läsa Amin Maaloufs bok "Korstågen enligt araberna" för att få en bättre bild av den långa konflikten mellan Europa och Mellanöstern. Här är Maaloufs bok en del barnens skolundervisning.