Vardagen i Hebron

Om man bortser från det spända läget i Hebrons gamla stad är livet här lugnt. Även om staden har ca 150 000 invånare har den en viss småstadskänsla. Trots detta är Hebron Västbankens ekonomiska motor och människorna är väldigt affärsorienterade. Rivaliteten mellan Hebronbor och övriga palestinier är ibland stor. Ofta när man träffar Nablusbor har de ett skämt att dra om hur tråkiga, snåla eller dumma Hebronbor. Nablusborna skrattar gott åt sina egna skämt men jag har ibland svårt att förstå dem, vilket kan bero på deras engelska översättning inte gör skämten rättvisa. När de märker att jag lagt på ett artigt leende tar de mig vänligt på axeln och säger "det märks att du bor i Hebron, du har deras dåliga humor" och så skrattar de ännu högre än gången innan. Att få folk att skratta på min bekostnad är kanske min största insats hittills här. Så länge folk är glada och bjuder mig på kaffe för besväret så är även jag glad.

Att bjuda på kaffe är nämligen något som palestinierna är väldigt bra på. Vissa dagar dricker jag upp till 10 koppar om dagen, vilket håller mig vaken långt in på småtimmarna. Ibland blir jag inbjuden av palestinier som inte kan ett ord engelska. Konversationerna blir lite haltande och det slutar ofta med att vi försöker hitta ord som vi båda förstår "Volvo good, Sweden good quality" och så skrattar vi. Men förr eller senare förvandlas deras glada ansikten till lite mer sorgsna när de börjar prata politik och man behöver inte förstå arabiska för att inse vad de säger. De behöver bara peka på murarna som inkräktar på deras mark, check-points som gör resandet komplicerat (för vissa omöjligt, se bilden ovan av en vanlig check-pointkontroll) eller så pekar de på någon ny israelisk bosättning som ytterligare kringskurit deras liv. Överallt finns tecken på saker som gör palestiniernas liv väldigt besvärligt. Den israeliska staten har gjort Palestina till ett fängelse på jorden med motiveringen att palestinierna är terrorister. Visst finns det palestinier som vill föra en väpnad kamp för sin frihet men de är en minoritet. De flesta tror och hoppas på fredlig lösning på konflikten och ser våld som en sista utväg, en inställning jag blir väldigt imponerad av. Att stänga in palestinierna och kollektivt bestraffa dem är ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna.

Annars är Hebron konservativt vilket i detta fall innebär att familjen har det stora inflytandet i livet här. Även om det sker en långsam förändring är det fortfarande ett patriarkat som styr samhället. Det är mycket mer vanligt att man ser män sitta på kafé och röka vattenpipa än kvinnor. Strikt klädkod gäller här för såväl män som kvinnor, för min del innebär detta att jag kan slänga alla de shorts jag tagit med mig.

De flesta palestinier är tokiga i europeisk fotboll, i synnerhet den spanska ligan. Antingen hejar de på Barcelona eller Real Madrid. Den annars så påtagliga tystnaden i Hebronnatten bröts i onsdagskväll då Barcelona vann Champions league. Sent in på natten tutade bilar med barcelonaflaggor vajandes från bilfönsterna på Hebrons huvudgata, Ain Sara. Själva matchen såg jag, som alla andra palestinska män, på ett kafe. Några pubar existerar nämligen inte eftersom all typ av alkohol är "haram" och därmed förbjudet. Allt som är skadligt för kroppen och som påverkar ditt förstånd är haram. Det verkar dock som att man i Hebron gjort ett undantag med vattenpipan. Istället för en stor stark beställer man här en "argila" (vattenpipa). Sedan springer servitörerna som galningar resten av kvällen och slänger på glödande kol på vattenpiporna.

De kan mycket om fotboll här. I fredags var jag på en fest i Ram, som egentligen är en förort till Jerusalem men sedan den israeliska staten byggt en åtta meter hög mur mellan Ram och Jerusalem så är det tidsmässigt mycket snabbare att ta sig till Ramallah än till Jerusalem. Där pratade jag med en fotbollstokig palestinier som kunde allt om fotboll, han visste till och med mer än mig om situationen i Sveriges VM-kvalgrupp.