The Obama effect?

Obamas tal den 4 juni 2009 blev början på en kedjereaktion i Israel/Palestina. Alla har tolkat hans uttalande på sitt eget sätt. I Israel talar man om att det kanske är dags att acceptera en Palestinsk stat och en två stats lösning. Kort efter talet kungjorde Netanyahu att han planerar att hålla ett tal där han kommer att behandla frågan om en palestinsk stat. Ett uttalande som inte var populärt hos Västbankens bosättare som på grund av detta mordhotade Netanyahu och hans familj. Visst har bosättarnas åsikt betydelse, om israels statsminister inte tar deras vilja i beaktande riskerar de att bli mördade som Yitzhak Rabin eller inbördeskrig, och det märks att Netanyahu har tagit bosättarnas hot och krav på allvar. Netanyahus tal, som kommer att hållas på söndag, verkar bli ett urvattnat sådant där bosättarna har blivit lovade att de inte kommer att hamna i kläm i ett fredsavtal (följ länken till den israeliska tidningen Haaretz artikel om det kommande talet http://www.haaretz.com/hasen/spages/1092068.html).

Trots att Obamas tal mycket väl kunde ha riktat skarpare kritik mot den israeliska staten så är de flesta palestinier jag talat med försiktigt optimistiska. Att Obama, i egenskap av USA:s president, talade om att Israel måste erkänna en palestinsk stat och göra det möjligt för den att fungera var något palestinierna inte har varit vana att höra amerikanska presidenter säga. Han krävde även av Israel att bosättandet på Västbanken måste upphöra, nedan finns några av de krav som han räknade upp under talet.

Israelis must acknowledge that just as Israel's right to exist cannot be denied, neither can Palestine's. The United States does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements. This construction violates previous agreements and undermines efforts to achieve peace. It is time for these settlements to stop.

Israel must also live up to its obligations to ensure that Palestinians can live, and work, and develop their society. And just as it devastates Palestinian families, the continuing humanitarian crisis in Gaza does not serve Israel's security; neither does the continuing lack of opportunity in the West Bank. Progress in the daily lives of the Palestinian people must be part of a road to peace, and Israel must take concrete steps to enable such progress.

Hmm... med Obamas tal har det väckts ett hopp om hållbar fred men imorgon får vi se vad Netanyahu har i rockärm. För bollen ligger i den starkes hand och idag är det Israel som är den klart starkare parten. Utan ett första steg från dem att få slut på ockupationen så finns det liten chans för en hållbar fred.