Och det gjorde jag, vid jordens lägsta punkt, Döda havet. Det var en surrealistisk upplevelse att stiga ner i Döda havets 33%-iga saltvatten. Nu vet jag hur kork känner sig i vatten. När vattnet når en bit över knäna känner jag hur mina fötter börjar lätta från strandbotten och snart blir det omöjligt att fortsätta gå, vattnets höga densitet får benen att flyta upp mot vattenytan. Att simma i vattnet är omöjligt, jag tar mig fram genom att vifta lite med händerna som jag måste trycka ner under vattenytan. När man tröttnat på att bara flyta runt som en kork kan man söka sig till strandkanten och smeta in sig i havets kända lera som gör din hud sammetslen, fantastiskt!
Några timmar vid havet och sensationen av lera och det salttunga vattnet började kännas lite gammalt. Jag och min danske resekamrat bestämde oss för att resa hem. Tyvärr hade vi förberett oss dåligt för resan och inte räknat med sabbaten. Inga bussar kunde ta oss därifrån och andra transportmedel var svåra att hitta. Kvar återstod att lifta tillbaka till Jerusalem, för att därifrån ta bussen vidare till Hebron. Efter endast 20 minuter plockade två trevliga israeler upp oss som skyndade sig hem inför den nära förestående sabbaten. De var båda två från USA och den ena av dem studerade judendomen i Jerusalem. Vi pratade en del om judendomen och den magiska effekten av Döda havets lera. Vi höll oss ifrån politiska diskussioner så gått det gick men det märktes att de var av konservativ åsikt. När jag berättade att jag besökte USA under valet var de snabba med att uttrycka sin besvikelse över att Obama valdes till president och när vi sa att vi skulle till östra Jerusalem (där palestinierna bor) så blev de överraskade. Hade vi sagt att vi bodde i Hebron hade de nog stannat bilen och bett oss förklara vad vi var för några, inte för att de var otrevliga utan bara för att alla är så misstänksamma här. Några lättsamma samtalsämnen senare så var vi dock framme i Jerusalem och vi kunde andas ut.
Detta är inget märkligt i varken Palestina eller Israel. Misstänksamheten mot den andre är så stor att det räcker med att du som utlänning bott ett tag i den andra delen för att väcka misstanke. Vet inte hur många gånger jag blivit tillfrågad i Hebron om jag talar hebreiska. Alla försöker placera dig i fack och snabbt utvärdera om de kan lite på dig eller inte. Hade jag bott i Israel i några månader och liftat med några palestinier hade känslan varit likadan, jag hade nog hållit en låg profil då med. Hela situationen har gjort att även trevliga människor fått en skev verklighetsuppfattning där allt är antingen svart eller vitt. Det är lätt att förstå varför de flesta ser verkligheten som sådan eftersom alternativa informationskällor är svåra att hitta. Alla utgår från sina upplevelser och sina källor. De, israeler som palestinier, som står vid sin ytterlighet, svart eller vit, och har förmågan att blicka inåt mot gråskalan och hitta förståelse för den andre, det är hos dem som en stabil och fredlig framtid vilar. Det är till dem vi ska ge våra resurser och uppmuntrande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar